Hej solen!

Tro det eller ej - men jag sitter i skrivande stund ute på våran inglasade altan! Utan ytterkläder - för det är varmt och gött här.
Kisar med ögonen för solen skiner rätt i ansiktet på mig och jag ser knappt texten på skärmen på laptopen. Men det gör inget. Det gör absolut ingenting - för jag tror jag törs säga det jag så länge väntat på: VÅREN har KOMMIT hit så smått!
Det är klarblå himmel, strålande sol, plusgrader, snön smälter och fåglarna kvittrar för fullt. Ahh...najs.

Det krävs dock en liten vårstädning här i "glasburen". Måste vänta tills min kära sambo kommer hem från jobbet för jag behöver lite hjälp med att kånka undan en del prylar som fått stå här på vinterförvaring. Hög tid att piffa till här så det känns vårfräscht.

Hm, kanske t.o.m. läge att ta av "mössan" på grillen och för en premiär-bbq snart?

Frisk och kry liten prinsessa!

Åh, så skönt att Lilla A är frisk igen!
I helgen som var så fick vi göra ett besök på primärvårdsjouren. Natten mot söndagen var inte rolig varken för henne eller för hennes mamma och pappa. Värst för Lilla A förstås. Hon var orolig, gnydde och var ledsen nästan hela natten och klagade över ont i ena örat.
Vis av erfarenhet ställde jag och sambon diagnosen direkt - hon har öroninflammation igen... Eller igen och igen, sist hon hade det var vid förkylningen runt lucia (och hon har varit helt frisk sedan dess).

En otroligt rar "tant" doktor undersökte först "Kalle Kanin" och sedan henne och konstaterade att hon hade en klar början till öroninflammation! "Kalle Kanin" var, trots väldigt låååånga öron, dock helt frisk ;-)
Doktorn skrev ut penicillin, men ville att vi skulle avvakta lite med att ge henne det. Vi fick lära oss att öroninflammation på barn över två års ålder ofta läker ut av sig själv, varför man bör vänta lite med att ge penicillin. Det ska ju inte ges onödigt ofta.
Funderar just på förra gången, då vid lucia, när hon fick en medicinkur direkt. Hon var ju drygt två och ett halvt år då... Men, men, hon kanske hade en väldigt kraftig inflammation så att det behövdes...

Vi hade i alla fall turen att det "öron-onda" läkte ut helt på egen hand - så nu är det fart på prinsessan igen. Hon fick börja på dagis igen i tisdags.

Två sorters småkakor

Igår slog baksuget till hos mig igen. Tjong!!! Var bara tvungen att få svänga ihop något.
Denna gången blev det kolasnittar och schackrutor.

Klassiska småkakor som går snabbt att göra och som är goda att knapra på....

Baka, baka liten kaka

Solen strålar ute och takdroppet har pågått några dagar nu. Det är helt underbart! Efter en ovanligt lång, mörk och kall vinter med massor av snö så är det härligt nu när det är ljusare och längre dagar och man ser att snön sjunker undar eftersom.

Det som är mindre roligt är att Lilla A fått en rejäl förkylning med feber. Detta innebär att vi snällt får hålla oss inomhus. Och det gör jag så gärna bara hon blir kry!
Vi har haft tur med att hon hållit sig frisk riktigt, riktigt länge trots att diverse sjukdomar cirkulerat på dagis. Men så PANG - så slog dunderförkylningen till. Stackars liten!!
Det gör ont i mammas hjärta när hon mår dåligt.

Natten till idag så gjorde hon en toppnotering av kroppstemperaturen på 39,7 grader. Hon snudd på kokade, lillstackarn. Tog dock duktigt medicin, så efter en halvtimme var det bättre. På förmiddagen idag var det t.o.m. så bra att hon blev lite otålig och hade svårt att hitta något kul att göra. Jag kom då på att vi kunde baka litegrann tillsammans - det blev som vanligt
mycket uppskattat!

Nonstopkakor blev det idag. Har aldrig gjort dom tidigare. Vi valde att göra kakorna lite mindre än i receptet. Jag föreslog tre nonstop på varje kaka.
Lilla A hade en lite annan syn på saken...

...hon varierade sig och gjorde lite olika på kakorna... En kaka fick hela åtta stycken nonstop, men dom hon gjorde blev ju förstås bäst och godast! Det är ju urgulligt ju!! Här är alltså en närbild av kakorna längst ned i högra hörnet på gallret. Tjusigt, va?

Tyvärr tog orken slut för Lilla A. Febern har nu stigit igen och hon har åter intagit liggande soffläge...

Krya på dig snabbt nu, lillhjärtat!

Gardinerna på plats

Då var gardinerna i Lilla A´s rum färdiga. Symaskinen har alltså kånkats fram en sväng för att fixa till dessa. Roligt, roligt!!

I ett rum som tillhör en prinsessa, finns ju inga andra alternativ än just prinsessgardiner. I rosa förstås.

Närbild på tyget... Glittrar lite fint också...

Ovanför byrån har jag satt upp min gamla Disneytavla. Jag tycker själv jättemycket om tavlan och kände att den skulle passa bra här. Bryter av lite mot allt det vita.

Då kan detta projekt bockas av från min "to-do-list".

Hm, undrar vad nästa blir? ;-)

En passion...

Trots att julen sedan länge är förbi och att det närmar sig våren alltmer så måste jag ju bara berätta om ännu en stor passion som jag har. Nämligen att varje jul bygga ett eget pepparkakshus. Jag är bara så barnsligt förtjust i det. Har gjort det årligen sedan säkert 25 år tillbaka...

Jag brukar för det mesta göra husen från grunden, men under den senaste julen försvann tiden alldeles för fort så jag fick faktiskt nöja mig med ett monteringsfärdigt hus köpt på Ica. Finns inga bilder på det...
Letade efter bilder från julen 2008 då jag hade gjort ett eget, men tydligen togs inga bilder på det pepparkakshuset heller.

Här är i alla fall två bilder på pepparkakshuset från 2007 års upplaga.

En lite lustig berättelse om angående pepparkaksbyggande kan jag ju avslutningsvis bjuda på.

Det hela inträffade julen 2006 när jag var gravid med min lilla dotter. Jag hade stått hela dagen och skurit ut pepparkaksdelar, gräddat, dekorerat osv och skulle mot kvällskvisten slutligen montera ihop huset.
Allt var frid och fröjd tills det var dags för skorstenen. Med tungan rätt i munnen doppade jag skorstenen i det heta smälta sockret och så tryckte jag dit den på taket.

Och DÅ hände det!!

Dagens - nej förresten, årets absolut största katastrof!! Livet rasade samman just då! Det krossades till atomer! Skorstenen hamnade ju SNETT!!!! Hur KUNDE jag misslyckas SÅÅÅÅ!!!
I mina ögon var skorstenen i princip vågrät och hela huset var förstört.

Fylld av förtvivlan och ilska gick jag med darrande underläpp in till min sambo i vardagsrummet och där brast det totalt. Jag stortjöt som ett litet barn över det fruktansvärda som inträffat. Han tröstade mig och kramade om mig tills jag lugnat ner mig...
Vi gick tillsammans in i köket och tittade på huset - och riktigt SÅ farligt var det faktiskt inte. Ärligt talat syntes det knappt...

"Gravidhormonerna" spelade ett ordentligt spratt den gången och vi har skrattat många gånger åt detta. Gissa om jag har blivit påmind om händelsen??
Men som sagt - det bjussar jag så gärna på!

Och för er som inte gjort pepparkakshus tidigare säger jag bara: bygg ett till julen 2010!